I torsdags gjorde jag något så originellt som att gå på grillpremiär med släkten. När jag fick inbjudan nämnde värden att det skulle bli intressant att fixa lite annorlunda mat, eftersom ”halva gästlistan är väl laktosintoleranta”. Kort paus. Sedan reviderade hon: ”eller halva gästlistan är laktosintolerant”. Och så drog diskussionen igång.
Hon kände att den första meningen var ogrammatisk, eftersom gästlistan är singular, så då borde adjektivet också vara det. Själv tyckte jag att det får det att låta som att själva listan skulle vara laktosintolerant, men innebörden är ju att det är personerna på listan som är det – alltså plural.
Det roliga med att hamna i samtal med en annan språkintresserad är att det plötsligt finns någon som faktiskt bryr sig om mina åsikter om typ semantisk kongruens – och dessutom är beredd att argumentera om saken. Sedan kan vi sitta i en timme och debattera ordvalet intoleranta mot intolerant med orimligt passionerat engagemang (språkvetare är väldigt lättroade).
Det roliga med en språkspalt, å andra sidan, är att jag inte behöver svänga mig med dryga ord som ”semantisk kongruens” för att bevisa min nördighet; det räcker med att säga att jag slösade en timme på att prata ordval.
Kongruens är hur ord byter form för att anpassa sig till ett huvudord, som adjektiv till sitt substantiv: gropen är trång men hålet är trångt och groparna är trånga. Semantik handlar om betydelse, så ”semantisk kongruens” innebär en anpassning efter huvudordets innebörd, i stället för dess grammatiska form. Halva gästlistan syftar inte på en konkret lista, utan är en metonym för hälften av gästerna, och då böjs adjektivet med det i åtanke.
Det här är ju bara mina argument för varför jag föredrar den ena formen, men jag får faktiskt stöd från Språkriktighetsboken. Där står det att om substantivets form och betydelse inte stämmer överens så brukar vi oftare böja adjektiv och pronomen efter betydelsen. Då får vi meningar som ”Alliansen är pinsamma” (pinsam) eller ”affärsbiträdet var hög på jobbet” (högt).
Den där sista får ni tolka själva. Eller ”själv”?
Men det är förstås inte så noga; Språkriktighetsboken säger bara att det här är vanligare, inte att det är mer rätt. Och oavsett hur en sådan här mening är formulerad lär den inte missförstås: vi fattar ju att det är personerna som finns på gästlistan som är laktosintoleranta, inte att själva den fysiska papperslistan skulle må dåligt om den fick mjölk i sig … Fast nu när jag tänker på saken så stämmer ju det också.
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.
